Styrelsen
var en otroligt väl sammansvetsad grupp där vi
på ett äkta sätt respekterade varandra och
trivdes utomordentligt väl i varandras
sällskap. Jag tror att vi var en alldeles unik
konstellation i hundföreningsvärlden.
För att belöna oss själva med något extra
trevligt, föreslog jag att ha ett möte i
Härnösand. Jag har en sommarstuga på
Härnösands Lotsplats och den gamla nedlagda
lotsstationen på området var nyligen omgjord till ett litet
konferenshotell med ett magnifikt läge uppe på
ett berg och med ett blånande hav nedanför som
sträcker sig så långt ögat når. Här borde
vi ha ett styrelsemöte under sommaren och
riktigt njuta av tillvaron. Att sitta på en
klippa på kvällen och dricka ett glas vin t
ex, var en liten detalj som jag ansåg vara bra
för både kropp och själ efter dagens möte.
Vi beslöt att ha ett möte på denna plats i
juli 1996.
Mina styrelsekamrater lånade två minibussar
och körde i samlad trupp upp från södra
Sverige på fredagskvällen. Jag hade förberett
med att få ett bra pris på hotellet och att vi
kunde rå oss själva (personalen skickades
hem). Jag hade även beställt cateringmat samt
köpt in lite frukostflingor med tillbehör och
starkare varor hade var och en med på egen
bekostnad som brukligt var.
Det fullkomligt vräkte ner ilsket regn hela
helgen! Det gick inte att vara ute några
längre ögonblick. Den manliga delen av oss
värmde upp bastun i bottenvåningen av det
lilla hotellet och satt därinne i godan ro och
blickade ut över ett vresigt hav. Den kvinnliga
delen av oss spionerade på grabbarna genom att
ute i regnet titta in i bastuns fönster lite
försiktigt så där... väldigt barnsligt men
väldigt roligt!
Då lördagskvällen blev sen och (med norrländska mått mätt) ett ovanligt mörkt
sommarmörker sänkte sig över nejden,
fortsatte jag att prata om det där vinet som
skulle drickas ute på en klippa... Till slut
tröttnade Lars på mitt gnällande och
kommenderade ut alla i ösregnet och med
medhavda glas fyllt med lämpligt innehåll, fick
Inger Lindgrens medföljande sambo föreviga oss med kamerablixtens
hjälp. Skål!!
Det
var historien bakom bilden ovan.
F
ö var det ett mycket bra tvådagarsmöte vi
hade. Jag minns att vi hade så häftiga
diskussioner att några började tycka det var
lite ruggigt... men så fungerade vi och vi var
lika goda vänner för det. Bl a
föreslog vi nya regler för
Labradormästerskapet där alla måste vara med
på både utställning och jaktprov.
Anledningen till beslutet var att mästerskapet
nu hade blivit så stort så det var svårt att
få någon A-grupp som orkade arrangera det. Det
gällde att bibehålla kvaliteten men ändå
begränsa mästerskapet till ett rent dual-arrangemang. Kommer
ni ihåg det? Det blev så några år innan det
återgick till frivilligt deltagande per gren
igen.
Jo, vi hann med en snabb avstickare upp till
Ångermanälven också där Höga Kustenbron
höll på att byggas. Självklart måste
sörlänningarna få se Sveriges högsta
byggnadsverk tillika en av världens längsta
hängbroar, som norrlänningarna kände sådan
stolthet inför. Bron stod klar ett år senare.
|