1981

Året 1981

Styrelse
Ordf Karin Svensson-Nygren
Björn Norman
Pia Razera-Brulin
Gunilla Ek
Mona Iletorp
Tommy Bergstrand
Ragnhild Rylén-Enberg

Enligt stadgan inga suppleanter

Avelsråd
Brit-Marie Brulin, Inga-Britt Heijbel,
Majvor Näsman

Valberedning inför 1982
David Bates, Christina Areskough,
Lili Lagerqvist


Valpförmedlare:
- Kristina Svenningsson (numera Berghänel
- Christina Areskough
- Bibbi Forsell
- Marita Björling


Medlemmar per 31 dec 1980
i u

Uppfödarkonferensen

på Ekoxen i Norrköping

17-18 oktober 1981

Klicka här >>

Detta hände under årsmötet:

- Årsmöte 14/3 Esso Motorhotell, Jönköping.

- Ingen uppgift om antal närvarande.

- Mötesordförande N-O Fransson.

- Mötet diskuterade A-gruppernas geografisk gränsdragningar och kom fram till att inga gränser bör fastställas.

- Förslag framkom på mötet att styrelsen bör författa en motion till SSRKs Fm om att alla frågor som gäller labrador skall tillställas LRK innan beslut fattas.

Tyvärr finns ingen verksamhetsberättelse sparad från detta år och det blir omöjligt att fylla på uppgifter om vad som hänt under året. Det finns heller då inga uppgifter om antal medlemmar, vilka funktioner styrelsen haft, ekonomi och allt annat. Vissa saker kommer jag dock ihåg:

- Uppfödarkonferens på Hotell Ekoxen i Linköping (se till vänster). De stora frågorna var armbågar och PRA.

- Valphänvisningen var en nystartad service och hette på den tiden Valpförmedling. Valpförmedlarna hade ett uppstartsmöte under nämnda konferens och drog, ihop med styrelsen, upp riktlinjer för hur denna service skulle se ut.

Året då alla blev varse om vad PRA är
- Detta år briserade den stora PRA-bomben då det visade sig att den engelska importen Drumbroneth Black Minstrel, far till 800 svenska valpar (120 kullar mellan åren 1977-1982), hade PRA. Ytterligare "lik i garderoben" hoppade fram hos uppfödare,  veterinärinrättningar och hos SKK.

Genetiker och labradoruppfödare bävade för vad framtiden skulle bära med sig. I och med detta sattes också fokus på matador-aveln och de stora risker som finns med att enstaka avelsdjur sätter alltför vidlyftiga avtryck i populationen.

Ett enormt jobb igångsattes hos klubben och SKK genom att alla ägare av avkommor till PRA-drabbade föräldradjur tillskrevs med information om att deras hundar inte fick användas i avel.