mH-beskrivning
Foto: © Marie Von Heijne.
dET HÄR ÄR MOMENTEN I mh-BESKRIVNING
Moment 1 är kontaktvillighet. Här vill man beskriva hundens förmåga att ta kontakt med och besvara kontakt från främlingar. Det görs genom att förare och hund går fram och tillbaka mellan personerna i publiken, för att sedan gå fram till den passiva testledaren ca 10 m bort och hälsa på denne. Först tar testledare och förare i hand, sedan hälsar testledaren på hunden. När det är klart tar testledaren med sig hunden ca 10 m bort från föraren, klappar om den och går tillbaka till föraren. Hos föraren tar testledaren ny kontakt med hunden genom att känna på hunden ung på samma sätt som en utställningsdomare gör, fast mindre noggrant förstås.
I moment 2 beskriver man hundens intresse för föremålslek. Testledaren och föraren har en trasa som först kastas mellan dem, och sedan kastas iväg, för att se vad hunden gör. Detta görs två gånger, oberoende av resultatet. Efter andra gången försöker testledaren få igång en kamplek. Om hunden drar i trasan så släpper testledaren trasan efter max 30 sekunder. Om hunden inte drar i den så avslutas leken bara.
Moment 3 brukar kallas för ”lilla jaktbytet”. Här beskrivs hundens vilja att förfölja ett rörligt föremål och gripa det. En lång lina träs runt ett antal trissor, så att föremålet, fastknutet i linan, rör sig i zickzack när en person drar i linans andra ände. På kommando från testledaren får föraren sedan gå mot föremålet och släppa sin hund medan föremålet fortfarande rör sig i zickzack. När föremålet stannat drar en figurant (som hunden inte ser) i linan så att föremålet rycker till två gånger, och så ser man vad hunden gör. Detta upprepas också två gånger.
I moment 4 vill man beskriva hundens reaktioner när förväntad aktivitet uteblir, och det gör man genom att låta föraren stå helt passiv i tre minuter med hunden kopplad. Hunden får dock röra sig fritt i kopplets längd.
Moment 5 beskriver hundens förmåga till aktivitet/samarbete med en främmande person, på avstånd från föraren. En figurant klädd i en cape med huva, ca 40 m från förare och hund, börjar med att, osynlig för hunden, knacka med en pinne på en trädstam. Direkt därpå går figgen omedelbart fram från sitt gömställe, med hukande kroppsställning och sidan mot hunden. Med capen gör han sig sedan ”stor” ett ögonblick, för att sedan krypa ihop och bli ”liten” igen. Detta upprepas av figgen två gånger. Därefter rätar figgen på sig och tar ner huvan. Figgen tar fram ett lekföremål och bollar med detta i luften tre gånger, för att sedan snabbt gömma sig igen, och utan att hunden ser det tar han av sig capen helt. Då släpps hunden. När/om hunden kommer fram till figgen börjar denne prata och gör sig synlig för beskrivaren. Figgen försöker sedan inbjuda till lek med hunden genom att dra föremålet längs marken. Leker hunden är figgen aktiv i leken i tio sekunder, för att sedan vara passiv i tio sekunder. Lek igen tio sekunder, och ett nytt uppehåll på tio sekunder, och sedan samma sak ännu en gång. Figgen uppträder hela tiden på ett icke hotfullt sätt mot hunden.
Moment 6 beskriver hunden förmåga att reagera i en överraskande situation då den inte är upptagen med någon annan handling. En docka, oftast gjord av en uppstoppad overall, ligger på marken, osynlig för hunden. Föraren går mot dockan med kopplad hund, och när hunden är tre meter framför dockan, så ”hoppar den upp” då en figurant drar i ett rep som dockan är fäst vid. När momentet är slut ges hunden tid att avreagera genom att föraren går förbi dockan på båda sidor om den, så att hunden får se vad det är.
Moment 7 beskriver hundens reaktioner i samband med överraskande ljud. Föraren blir instruerad att gå på tex en stig, och när hunden är jämsides med skrammelanordningen drar en figurant i ett rep fäst vid en kätting. Kättingen dras över veckad plåt orsakar därmed ett skrammel, som ska pågår ca tre sekunder. Hunden ges efter momentet samma möjlighet till att avreagera som ovan beskrivet (mom 6).
Moment 8 är det som kallas ”spöken”. Här vill man beskriva hundens eventuella rädsla och dess lust till hot/aggressivitet inför föremål som närmar sig långsamt. Två figuranter – ”spöken” - klädda i vita heltäckande ”kjolar” och med en hink eller en plastdunk över huvudet där ögon och mun markerats tydligt, kommer fram ur varsitt gömställe och blir väl synliga för hunden, ca 25 meter från varandra och ca 20 meter från platsen där förare och kopplad hund står. ”Spökena” börjar sedan på direktiv från testledaren att en i taget röra sig sakta mot hunden. Efter några steg stannar det spöke som började gå först, och nästa spöke börjar gå sakta mot hunden. Så håller sedan spökena på att växelvis närma sig hunden, tills de är på ett avstånd av ca fyra meter.
Det är viktigt i detta moment att vinden är i ryggen på hunden, så att inte luftvittring avslöjar att det är människor under de vita klädnaderna. När spökens stannat fyra meter från hunden, ges denna lite tid att själv ta kontakt med spökena. Om hunden inte gör det får föraren gå fram till spökena och prata med dem, för att därefter ta av figuranterna deras spökdräkter, ett i taget. Momentet är slut när hunden hälsat på båda spökena.
Moment 9 gör man för att se om hundens leklust har förändrats under beskrivningens genomförande, och leken görs som i moment två, fast en gång, inte två. Därefter får föraren själv aktivera sin hund till lek.
Moment 10, som är skottprovet, börjar. Skytten står dold och i medvind, ca 20 meter från hunden och medan föraren aktiverar sin hund avlossas två skott med minst tio sekunders mellanrum. Därefter blir föraren passiv, med hunden i långt koppel, och ytterligare två skott avfyras på samma sätt. Efter det aktiverar föraren åter hunden, men inga fler skott avfyras. |
|
Viktigt att veta
Förkortningen MH står för Mentalbeskrivning Hund, och består av tio noggrant standardiserade moment där man vill se, och därmed kunna beskriva, hundens reaktioner i olika sammanhang. Detta är ett användbart instrument för uppfödaren som vill se vilka mentala egenskaper kullen fick, och naturligtvis ger den enormt mycket nyttig information även till den enskilde hundägaren.
För att beskriva hundens beteende på ett sätt som går att jämföra med andra hundar – framför allt kullsyskon, men också andra av samma ras – används en femgradig skala. Det är en vanlig och mycket felaktig uppfattning att dessa siffror är ett betyg på hundens beteende, där siffra ett alltså skulle vara sämst och siffra fem det bästa betyget. Så är det inte! Siffrornas uppgift är att beskriva intensiteten i hundens reaktion, och siffra ett står för låg eller ingen intensitet och siffra fem för mycket hög intensitet. Vad som sedan är det önskvärda resultatet varierar kraftigt, både mellan moment och mellan raser! Det förstår man när man tänker på vilka uppgifter våra hundraser skapats för att klara av. Självklart är det önskvärda beteendet olika beroende på om hunden ska vakta, valla, driva vilt eller apportera. Likaså vill man kanske inte ha en femma – alltså mycket hög intensitet - på momentet passivitet, där det då betyder att hunden hoppade och for runt, skällandes eller pipandes.
Det är en lika vanlig felsägning att säga mentaltest om MH-beskrivningen! Båda varianterna finns, men har väldigt olika uppgifter! Mentaltestet är utvecklat för att just testa en hunds brukshundsegenskaper. Man vill se hur hunden reagerar i situationer som är viktiga för en brukshund i arbete, tex flockkänsla, jaktintresse, nyfikenhet och försvarslust. Testdomaren bedömer sedan hunden efter en skala som går från –3 till +3 poäng, där –3 är en mycket dålig med tanke på bruksverksamhet, och +3 är det absolut mest önskvärda beteendet - oavsett ras! Här spelar det ju ingen roll vilken ras det handlar om, eftersom man bedömer hundens förmåga att klara av en specifik typ av arbete. Till brukshundarna räknas också räddningshundar, bevakningshundar, ledarhundar, narkotikahundar m fl. Jämför det med MH-beskrivningens syfte som ni nyss läst om, så förstår du skillnaden.
Bra att känna till om utförandet
Det jag här berättat om hur en beskrivning går till, är naturligtvis inget som föraren behöver komma ihåg exakt. Under alla moments genomförande följer en testledare med föraren och hunden, och berättar hela tiden vad som ska hända, och hur föraren ska bete sig. Det är viktigt att vara uppmärksam på de instruktioner man som förare får, så att hunden får en så rättvisande provsituation som möjligt. Det är också så, att eventuell lydnadsträning hunden fått innan beskrivningstillfället, inte alls påverkar resultatet så mycket som man som hundägare gärna vill tro. Vanligt är det att få höra kommentarer som t ex ”min hund sprang inte efter bytet för han får inte jaga”, men i själva verket kan en erfaren beskrivare ändå se vad som är lydnad och vad som är inlärt, så även om kryssen måste hamna i en viss ruta, så brukar beskrivaren efter moment 10 berätta om vad man ändå kunnat se på banan.
Av samma orsak ska man heller inte träna på något eller några moment i förväg. I första hand därför att resultatet i sådana fall kan bli missvisande, men också för att hela poängen med att genomföra beskrivningen – nämligen att få se hundens spontana reaktioner – försvinner.
Att genomföra en MH-beskrivning är också ännu ett utmärkt tema för en valpträff, och OJ, vad man lär sig mycket! Gör det med din kull också!
Vid pennan, Anki Juthberg
|
