Statistik och sånt om labradorer 
Eftersom hela 30-årsjubileumssidan är baserad på klubben och dess tvåbenta innevånare, så är det på sin plats att ha en liten statistiksida med hundarna. Man får en liten inblick i den nystartade rasklubbens arbets- situation då man ser den massiva expansionen av antalet labradorer vid tiden för klubbens bildande. Självklart glömmer vi då heller inte att rasdata var en utopi, att Internet och webbens obegränsade möjlighet att ta emot och förmedla information var en dröm som ännu ingen drömt. Vi kan bara konstatera att arbetet för klubbfunktionärerna var på en helt annan nivå än idag. Och dom gjorde ett fantastiskt arbete!

Innehåll
Klicka på lilla knappen
Antal registrerade
Labbar på utst/jprov
Labbar på övr prov
Labbar totalt
Antal starter utst/prov
Agility, MH, Tjh
Höftleder
Armbågsleder
Mest använda hanar
Tikar med flest kullar

 
Antal registrerade labradorer 1976 - 2006
Labradoren har under många år legat i den översta toppen av alla raser när det gäller antal registrerade valpar per år. Men även om vi idag slåss med golden om att vara schäfern värdig en match om den absoluta toppnoteringen, så kan vi i tabellen nedan se att vi inte kommer i närheten av den explosion som var mellan åren 1977-1981. Det var ju under denna tid som klubben växte fram och etablerade sig. Med facit i hand kan vi förstå att det var exakt i rätt tid att bilda en rasklubb som skulle ta hand om, på ett förträffligt sätt, de rasrelaterade sjukdomar och defekter som brakade loss i kölvattnet av en kraftigt expanderande säljmarknad. Ingen ras mår bra av att bli alltför populär då oseriösa uppfödare, som söker lättförtjänta pengar, får goda tider. 
Siffran för 2006 är baserad på antalet t o m oktober 2006.

Vill du se exakta siffror så klicka här >>>
Ett stort tack till Susanne Rehlin, SKKs registreringsavdelning och Thomas Wink, SKKs dataavdelning, som efter idogt arbete fått fram registreringssiffrorna för 30 år.
Startande labradorer under 30 år (1976 - 2005)
Labbar på utställning och jaktprov
(Observera att det är antal hundar/individer och inte antal starter)
Tabellen nedan talar sitt eget tydliga språk och behöver egentligen inte kommenteras. Antalet jaktprövade hundar är sakta stigande från periodens början för att 1994 nå sin kulmen. Därefter sjunker nivån för att år 2000 återigen öka. 2002 kom en ny regelperiod och alla hundar skulle föras lösa på prov - möjligen kan det vara förklaringen till den lilla nedgången det året.

Under samma period har utställningsdeltagande labbar visat sin största deltagarfrekvens i början av perioden för att sedan ha en ganska konstant kurva med mindre rörelser upp och ner. 
2003 ökade deltagandet igen och ligger kvar på samma nivå under kommande år. 2003 fick vi parenteschampionaten och det kan möjligen vara en bidragande orsak till ökningen av utställningsintresset.

Noterbart är att under mitten av 90-talet är skillnaden inte lika stor mellan startande labbar på prov och utställning. 1994 uppvisar den högsta nivån under perioden på antal provdeltagare och är ungefär 2/3delar av antalet hundar på utställning. Därefter sjunker antalet hundar på både prov och utställningar men förhållandet mellan aktiviteterna håller sig på ungefär samma nivå fram till 2002 då utställningarna åter drar ifrån.

Vi får inte glömma, när vi drar slutsatser från sådan här statistik, att det är mycket få hundar det rör sig om. "Högkonjukturen" vid 1994 uppvisar drygt 800 labradorer på prov. En svindlande låg siffra i en så numerärt stor jakthundsras och det räcker ju att ett tjugotal nya startar på prov - eller faller ifrån - för att det ska synas i statistiken. I praktiken handlar det kanske om hur många kullar ur de s k jaktlinjerna som föds ett visst år och sedan kommer till start.

Viktigt påpekande
är att före 1990 registrerades inte nollorna på proven och då finns inte heller de labbar med som startat med sådant resultat. Så staplarna för jaktprov före 1990 skulle varit något högre om alla noll-hundar varit med. Tänk på det.
Tack till Jörgen Norrblom som alltid engagerar sig och skickat mig alla datafiler.                                                  Källa SSRKs Rasdata.
Labbar på viltspårsprov, lydnadsprov och bruksprov
(Observera att det är antal hundar/individer och inte antal starter)
Att aktivera sin hund på lydnadsprov var betydligt mer vanligt förekommande i början av 80-talet än idag. Ett bottenläge fanns vid millenniumskiftet för att sedan åter öka men det är långt kvar till den nivå som fanns tjugo år tidigare.
Samma sak med bruksproven - högt deltagarantal i början av 80-talet och med ett riktigt bottenskrap runt år 2000. Även här tenderar kurvan att gå uppåt igen.
Startande labradorer på viltspårsproven ökade markant 1998 då vi fick championat inom området. Efter 2002 då de rörliga proven "släpptes lösa" året om visar kurvan på en nästan spikrak uppåtgång för att under 2005 plana ut igen. Spännande att följa utvecklingen när nya regler för championatet träder i kraft 2007.

Före 1990 registrerade SKK inte nollorna på proven och har någon labbe inte lyckats få pris vid senare tillfälle samma år så finns de inte med nedan. 

Källa SSRKs Rasdata.

Hur många labradorer har deltagit totalt?
Ingen kommentar till nedan tabell mer än att jaktproven samlar fler labradorer än lydnad och bruks tillsammans. Och det är naturligtvis positivt för en jakthundsras som har jaktproven som sitt egentliga bruksområde. Samtidigt visar det på att vi har en allroundras som kan användas till många olika arbetsområden.

Observera att före 1990 registrerades inte nollorna och de labbar som enbart fått sådana inte ingår i statistiken.

För att se exakta siffror - klicka här >>>

Källa SSRKs Rasdata.

Antal starter på prov och utställningar
Nedan tabell visar alla starter som gjorts av rasen under perioden. Siffran inom parentesen är hur många gånger varje hund i snitt startat. Och kategorin som ägnar sig åt viltspårsprov är ganska "otrogen" sin verksamhet vilket naturligtvis har sin förklaring - här behöver man inte vandra genom massa olika klasser för att nå sitt slutmål. Och ofta är kanske målet ett Viltspårschampionat, vilket man kan nå på några få starter. 

Mest kämpande är ekipagen som sysslar med lydnadsprov - får man sitt förstapris vill man kanske ha Lydnadsdiplom i olika klasser för att sedan sträva efter championatet. 

Viktigt påpekande
är att före 1990 registrerades inte nollorna på proven. Så den totala startsiffran för samtliga prov skulle varit något högre om alla nollor före 1990 varit med. Tänk på det.
För att se exakta siffror - klicka här >>>

Källa SSRKs Rasdata.

Lite annat... under en 10-årsperiod.
Mellan 1996 - 2005 återfinns labradorer på nedan aktiviteter. Ang agility visas fr o m 1999 endast de labbar som hamnat i högsta klassen och med ett visst minipoäng. Tabellen för agility blir därför direkt missvisande i jämförelse med övriga två områden. Men får ändå stå kvar eftersom det är dessa siffror som är de registrerade.
  1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
MH

0

 30 41 51 57 62 192 197 215 252
Tjänste 31 29 9 17 14 12 12 20 16 7
Agility 5 12 6 1 1 1 0 0 1 2
Höftledsröntgade labradorer
Nedan redovisas procentsatsen defekta höfter på officiellt röntgade labradorer från 1985 och framåt. Tyvärr röntgas långt ifrån alla hundar (2005 cirka 1800 st) men tillräckligt många för att man kan dra slutsatser. Då vi idag ganska sällan ser avel på HD-belastade avelsdjur får vi kanske acceptera en kurva som håller sig inom 15-20% höftledsdysplaster per år. Vi vet att både kost och motion kan påverka framkallande av HD och det går inte att skilja dessa från den ärftliga aspekten.

År 2001 är kurvan mycket hög och procentenheten ligger på drygt 27%. En förklaring till detta kan vara att ett nytt avläsningssystem införts. Det blev nytt även för veterinärerna - hur hunden ska ligga på röntgenbordet visavi hur mycket som ska synas på röntgenplåten samt egenskaperna hos de olika fabrikaten av sederingsmedel  (hundarna får en dos med avslappningsmedel innan själva röntgen) och andra faktorer kan ha påverkat att siffran blev hög. 2005 är nivån nere på 15% vilket får anses som en ganska hyfsad nivå för vår ras. Ambitionen är naturligtvis att få ner siffran ytterligare.

Läs angivna procentsiffror per år här >>>

  Källa SSRKs Rasdata.

Armbågsledröntgade labradorer
Att labradorrasen har problem med sina armbågar, uppdagades på allvar i början av 80-talet. De första uppgifterna från SKK härrör från 1985 och 1986 då 5 respektive 3 röntgade labradorer finns registrerade. 1990 införde SKK central registrering av armbågar och tog då med de fåtal som lämnat in plåtarna på frivillig väg före detta år. 
Det skulle ta många år innan hundägarna anammade att röntgenundersökning borde ske även av armbågsleder och först 1992 införde LRK krav på fria armbågar för avelsrådgivning. Idag röntgas armbågarna rutinmässigt när ändå höfterna ska röntgas. Det blir ett paketpris helt enkelt.

När vi tittar på statistiken nedan ser vi att det var 26% AD år 1987. Då ska vi komma ihåg att det var endast 85 hundar som röntgades, varav 22 hade AD. 1990 röntgade drygt 800 labradorer sina armbågsleder och år 1995 har antalet kommit ikapp nivån för antalet höftledsröntgade, cirka 1300. 

Det finns ett stort mörkertal de första åren och i någon viss mån fortfarande. Många hamnade utanför statistiken där enda anledning till röntgen var att fastställa varför hunden haltade. En del hundar avlivades pga sin defekt och andra blev opererade - man ville inte satsa ytterligare pengar bara för att få hundens resultat registrerade. Man får anta att många av de riktigt grava fallen aldrig kommer in i statistiken ens idag eftersom röntgen pga klinisk symtom ofta genomförs långt innan hunden uppnått ettårsåldern då registrering av resultatet sker hos SKK.

Precis som vid HD så kan även AD vara förvärvat genom skada, felaktig motion eller kost. Man tror att fetma samt snabb tillväxt under valp/unghundsstadiet är en bidragande orsak men att dispositionen att utveckla AD även är ärftligt betingat torde inte råda något tvivel om. 

Läs angivna procentsiffror per år här >>>

Källa SSRKs Rasdata.

Genom tiderna mest använda hanhundar
Reflektioner man kan göra när det gäller nedan angivna hanar är flera. De flesta var verksamma under 70-80-talet och vi lärde oss på ett smärtsamt sätt genom PRA-smällen 1981, att inte överanvända enstaka individer, s k matadoravel. Av de tio hanhundarna är sju importerade från England. Ganska självklart då rasen var under stark utveckling i Sverige och nytt blod måste komma in från rasens hemland. Men då man studerar stamtavlorna bakom hundarna ser man att vissa är ganska närbesläktade och då infinner sig kanske en liten fundering om det ansågs försvarbart att låta delvis samma linjer mångfaldiga sig på detta sätt?
Hanhund Föd.år Kullar Valpar
Kamrats Buse 1969 227 789
Brentchase Black Admiral 1976 133 787
Powhatan Sentry 1968 125 425
Drumbroneth Black Minstrel PRA 1973 120 808
Sandylands Wiseman 1967 112 272
Rodarbal Marko 1978 105 643
Stifinnerens Bandy 1984 94 559
Baronor Phoenix 1973 91 487
Ballyduff Maroon 1973 85 382
Ballyduff Fergus 1976 83 496

Källa: SSRKs Rasdata.

Genom tiderna mest utnyttjade tikar
Först hade jag inte alls tänkt att det skulle kunna vara intressant att redovisa hur många valpar tikar får. Det kunde väl inte vara så många kullar? Men jag kollade och blev rent förfärad över vad jag såg och därför presenterar jag nedan tabell.
Efter kontroll med SKKs Ulla-Britt Karlmann, visade det sig att först år 2001 fastställdes i SKKs grundregler att en tik inte ska få ha fler än fem kullar. Före det var det bara rekommendationer som gällde.

Vi måste skänka dessa tikar en stor portion sympati samtidigt som vi fördömer deras ägares handling. Det är historia nu och idag går det inte att göra så här om man vill hålla sig kvar inom SKK-organisationen. Flera av nedan tikar ägdes av s k hundhandlare som florerade starkt på 70-talet och en bit in på nästa decennium. Deras enda syfte med uppfödning var att producera så många valpar som möjligt och tjäna pengar. Ofta hade dessa personer många raser.

Många hundhandlare "dog ut" på 80-talet då kraven på avelsdjuren skärptes med bl a obligatorisk ögonlysning. Men tyvärr valde en hel del att fortsätta sin verksamhet men då utanför SKK och därmed försvann möjligheten till registrering hos SKK. Något som var snabbt avhjälpt genom att man då skapade egna register och stamtavlor. Än idag finns stor anledning att varna valpköpare för hemmagjorda registreringsbevis.
Tik  Föd.år

Kullar

 Valpar

 Valpar/kull 
Amorina 1978 11 72 6.5
Melpo 1973 11 47 4.2
Kattja 1972 11 37 3.3
Vagants Black Molly 1970 10 56 5.6
Garpabackens Randi 1971 10 49 4.9
Zita 1971 10 39 3.9

Källa: SSRKs Rasdata

Klicka in dig på Kattja ovan och studera hennes två sista "kullar". Fundera en stund på fenomenet och lämna gärna din förklaring i Gästboken. Att SKK på denna tid inte var helt observant kan vi ju vara överens om så länge.
Nedanstående tik har fått det otroliga antalet av 61 valpar i fem kullar. Tanken känns svindlande att man får över 12 valpar i snitt per kull. Fördelningen per kull blev 10, 12, 14, 12 och 13 valpar. Stackars lilla tösen! Men hon fick i alla fall två års vila efter kullen med 14 valpar och det finns inget att säga om tätheten mellan övriga kullar. Kanske uppfödaren var lika förskräckt över fenomenet som vi nu blir?
Tik Föd.år Kullar Valpar Valpar/kull
Ira 1980 5 61 12,2
 

Sidan är skapad för att ses i en skärmupplösning på minst 1024 x 768
samt med Internet Explorer.

Produktion 2006-2007
Marita Björling

Copyright Labrador Retrieverklubben